Droginformation

Här nedan listas information om droger. Informationen är hämtad från CAN.

Droginformation - Alkohol

Mellan 5.000 och 7.000 svenskar dör varje år på grund av sjukdomar eller skador som har samband med alkoholdrickande. Dödligheten bland storförbrukare av alkohol förefaller ha ökat, speciellt i de yngre åldersgrupperna. Omkring en femtedel av alla patienter som tas in i akutsjukvården har alkoholproblem.
Inom den psykiatriska sjukvården är andelen alkoholfall omkring 40 procent. Det är inte bara "missbrukare" som skadas
av alkohol. De flesta som drabbas av alkoholframkallade sjukdomar anses som skötsamma. I de flesta fall har de jobb.
Vin och öl kan ge lika svåra alkoholskador som sprit. I allmänhet är det den totala alkoholmängden man dricker som
avgör hur svåra skador man får. Den som "tål" att dricka stora alkoholmängder löper ofta en särskilt stor risk att få alkoholskador.

Riskgränser

Hur mycket man kan dricka utan risk är omöjligt att säga - det finns ingen helt "riskfri" alkoholkonsumtion. En viss vägledning ges emellertid av följande riskgränser: Tillämpar man samma säkerhetsmarginaler för alkohol som för andra ämnen i vår omgivning - då bör man inte dricka mer än 7 gram alkohol per dygn. Det motsvarar ungefär en flaska lättöl
om dagen. Detta gäller friska, vuxna personer. Vid ungefär 20 gram alkohol per dygn (motsvarar ungefär en burk starköl) kan man se klara leverskador hos kvinnor. Vid 40 gram (två burkar starköl) finns en begynnande risk för män att få leverskador. Dricker man mer än 70 gram alkohol per dygn - en flaska vin eller 20 cl sprit - är man definitivt i riskzonen
för svåra alkoholskador.

Skador av alkohol

HJÄRNSKADOR - är relativt vanliga hos människor som druckit stora mängder alkohol under många år i följd. Först brukar närminnet - det vill säga förmågan att komma ihåg saker som ligger nära i tiden - drabbas. Minnesluckor i samband med alkoholförtäring kan vara ett tidigt symptom på hjärnskada.

LILLHJÄRNAN - balanssvårigheter och nedsatt förmåga att samordna muskelrörelser kan uppträda.

MAGSÄCKEN - alkohol ger ofta magkatarrer med smärtor och kräkningar. Också magsår är relativt vanligt.

LEVERN - är det organ i kroppen som ser till att alkoholen förbränns och försvinner ur kroppen. Det tar mer än två timmar för kroppen att göra sig av med en burk starköl. För en flaska vin åtgår 8-10 timmar. Redan efter några dagars alkoholdrickande kan levern bli svullen och öm. Cellerna skadas och fungerar sämre. Denna typ av skada är mycket vanlig.

BENSTOMMEN - risken för benbrott ökar. Dels råkar man oftare ut för olycksfall, dels blir benstommen skörare.

NERVSYSTEMET - kan drabbas vilket ger smärtor, känselbortfall och förlamningar.

MATSTRUPEN - i samband med leverskador kan man få åderbråck i nedre delen av matstrupen med livshotande blödningar som följd.

HJÄRTAT - regelbundet alkoholdrickande skadar hjärtmuskeln med hjärtsvikt som följd.

Tillbaka till toppen på sidan | Utskriftsvänlig version

Droginformation - Amfetamin

Preparat

Amfetamin och alla besläktade preparat - som kokain och fenmetralin - är centralstimulerande medel som påverkar det centrala nervsys-temet. Amfetamin framställs på kemisk väg och förekommer vanligen i form av gulaktiga kristaller och kan vara utblandat med icke-narkotiska medel.

Användning

AMFETAMIN kan intas som tabletter eller kapslar, genom sniffning eller genom injicering i venerna.

Effekter

Effekten av en drog beror på mängden och sättet den intas på. Tidigare erfarenheter av drogen spelar in, liksom den stämning man befinner sig i vid själva intaget. Effekten av drogen påverkas självklart om den tas i kombination med alkohol eller annan narkotika. Korttidseffekter är effekter som kommer ganska snabbt (några sekunder till någon minut) efter det man tagit en dos och som försvinner inom några timmar eller dagar.

Fysiska effekter

MINDRE DOSER amfetamin och kokain framkallar ett rus, som ger känslor av ökad energi, förstärkt vakenhet och en ökad sinnesmedvetenhet. Kokainruset varar i upp till 40 minuter medan amfetaminruset varar i flera timmar. Mindre doser kan också innebära sämre aptit, ökad andnings- och hjärtverksamhet, förhöjt blodtryck samt en utvidgning av pupillerna.

STÖRRE DOSER amfetamin och kokain kan medföra torr mun, feber, svettning, huvudvärk, otydlig syn och yrsel. Andra fysiska symptom är högre hjärtverksamhet, snabbare andning, högre kroppstemperatur, svettning och blekhet.

MYCKET HÖGA DOSER amfetamin och kokain kan orsaka rodnad, blekhet, mycket snabb eller oregelbunden hjärtverksamhet, darrningar, bristande koordination och kollaps. Många dödsfall har inträffat till följd av brustna blodkärl i hjärnan, hjärtförlamning eller mycket hög feber. Kokainets bedövningsegenskaper kan i stora doser leda till en påtaglig försämring av det centrala nervsystemets funktioner, vilket i sin tur kan föranleda att andningen upphör.

Psykiska effekter

Efter en kort tids användning kan amfetamin och kokain ge upphov till känslor av ökad livlighet och energi, minskad trötthet samt en känsla av välbefinnande.Dessa känslor ersätts dock efter några dagars eller veckors missbruk av utbrändhet och abstinens.

LÅNGTIDSEFFEKTER

uppträder efter upprepat bruk under lång tid. Många av de fysiska effekterna av långvarigt missbruk är desamma som de som uppkommer efter en kort användningstid, till exempel aptit- och viktförlust. På grund av att amfetamin och kokain undertrycker hunger, äter vanligen kroniska missbrukare inte tillräckligt och utvecklar därför olika siukdomar, som har samband med vitaminbrist och undernäring. Inte sällan påverkas balans och kroppsrörelser (svajig gång, skruvande). "Pundning", att man stereotypt sysslar, pillar med något är vanligt. Hos kroniska missbrukare av amfetamin och kokain ersätts ruset gradvis av rastlöshet, extrem retlighet, sömnlöshet, misstänksamhet, delirium, hallucinationer och vanföreställningar, till exempel att insekter och maskar kryper under huden. Detta tillstånd, som kallas kokain- eller amfetaminpsykos, är mycket likt paranoid schizofreni, och är synnerligen svårt att behandla.

KARAKTÄRISTISKA TECKEN vid kronisk kokainsniffning är tjock hals och rinnande näsa, eksem runt näsborrarna och hål i nässkiljeväggen. Den som regelbundet injicerar kokain och amfetamin ökar både risken för överdosering och risken för infektioner, orsakade av dålig injiceringsteknik och orena tillbehör.

TOLERANS innebär att man behöver öka dosen för att uppnå samma effekt som tidigare. Effekten av en intravenös injektion av amfetamin och kokain är kortvarig. Av kokainsniffning ännu kortare. Därför krävs täta doser för att behålla ruset. Regelbunden användning av amfetamin ökar toleransen, i kombination med ett psykiskt beroende. Tolerans och fyskiskt beroende av kokain anses dock i allmänhet inte uppträda. Däremot ett starkt, tvångsmässigt, psykiskt behov. Laboratorieundersökningar i USA visar att kokain är ett av de få narkotiska preparat som djur självinjicerar tills de dör.

Tillbaka till toppen på sidan | Utskriftsvänlig version

Droginformation - Cannabis

Preparat

Hasch och marijuana kommer från växten Cannabis Sativa, en hampaväxt som odlas i stora delar av världen. I cannabis finns kemiska ämnen - cannabinoider - som framkallar berusning. Den viktigaste cannabinoiden är en form av tetrahydrocannabinol, förkortat THC. Halten THC varierar högst avsevärt, beroende på växtens egenskaper, växtdel och växtplats.

Utseende och form

Den vanligaste formen i Sverige är hasch.

HASCH är kåda som avsöndras från växtens blomma. Kådan tas tillvara och pressas till kakor. Hasch säljs i småbitar och färgen varierar från ljust brunt till nästan svart. MARIJUANA är växtens torkade blomställningar och toppskott, ibland också blad och delar av stammen. Den liknar torkat hackat gräs eller örtkryddor.

CANNABISOLJA (cannabisextrakt) är en tjockflytande vätska, som också varierar i färg från brunt till nästan svart. Hasch och marijuana röks vanligen i speciella pipor eller handrullade cigarretter. Cannabisolja doseras i minimala mängder i tobak eller på cigarrettpapper. Cannabispreparaten kan också sväljas, utblandade i mat eller dryck. De är inte lösliga i vatten och kan därför inte injiceras.

Haschrökning påverkar den psykiska mognaden hos ungdomar. Effekterna på känslolivet rubbar den nödvändiga frigörelsen och tonåringen utvecklas inte normalt. Denna störning anses långt farligare än risken för kroppsliga komplikationer.
Cannabis försämrar korttidsminnet och förmågan till logiskt tänkande. De som i åratal har missbrukat cannabis blir avtrubbade och passiva, får svårt att lära sig nya saker och att arbeta koncentrerat. Närstående upplever ofta en personlighetsförändring hos dem. Hos en del utvecklas ett så kallat "amotivationssyndrom", det vill säga passivitet och oförmåga till planerad verksamhet.
Den allvarligaste psykiska komplikationen är haschpsykos. Missbrukaren insjuknar ofta dramatiskt, med växlande sinnesstämningar, vanföreställningar, oro och aggressivitet. Hos personer med andra psykiska sjukdomar kan även måttlig cannabisrökning utlösa en psykos. Den som tidigt rökt stora mängder hasch löper ökad risk att insjukna i schizofreni.
Hormonbalansen kan påverkas både hos män och kvinnor. Hos ungdomar kan detta hindra att kroppen utvecklas normalt. Hos högkonsumenter avtar produktionen av det manliga könshormonet testosteron och den sexuella lusten försämras. Männens spermier kan minska i antal, få sämre rörlighet och fler än normalt kan vara defekta. Männens bröst kan börja likna kvinnobröst. Hos kvinnor kan de hormoner som styr ägglossningen förändras. Menstruationscykeln kan rubbas, vilket kan påverka fruktsamheten.
Cannabis försämrar immunförsvaret.
Cannabisrökaren löper ökad risk att få lungcancer, kronisk bronkit och andra lungsjukdomar.
Cannabis innehåller minst 50 procent mer tjära än vanlig tobak.

Effekter

Effekten av en drog beror på mängden och sättet den intas på, tidigare erfarenheter av droger, i vilken stämning man befinner sig, om man druckit alkohol eller tagit andra droger samtidigt. Slutligen beror effekten på den situation man befinner sig i och på de människor som är med.

KORTTIDSEFFEKTER

är sådana som uppträder ganska snabbt (några sekunder till någon minut) efter det man tagit en dos och som försvinner på några timmar eller dagar. CANNABISRUSET medför att man känner sig avslappnad och upprymd och pratar och skrattar mer än vanligt. Upplevelsen av tid påverkas så att ett par minuter kan verka som timmar eller tvärtom. I ett senare stadium blir man ofta tyst, fundersam och sömnig. DE KROPPSLIGA TECKNEN på ett cannabisrus är att hjärtat slår snabbare och ögonvitorna blir rödaktiga. Man blir torr i munnen och halsen och känner sig ofta hungrig eller sugen på sötsaker.

NEGATIVA REAKTIONER

som nedstämdhet, ångest eller panikkänslor är inte ovanliga, speciellt hos personer som känner sig deprimerade eller befinner sig under stress. FORMÅGAN att köra bil eller utföra andra komplicerade uppgifter är påtagligt försämrad. RUSUPPLEVELSEN är i regel över på 2-3 timmar, ibland följd av ett långdraget bakrus med trötthet. Korttidsminnet och inlärningsförmågan kan vara nedsatta upp till ett par dagar. VID HÖGA DOSER har cannabisliknande effekter som LSD och andra hallucinogena droger. Verklighetsuppfattningen blir förvrängd. Störningar av syn och hörsel är vanliga och föremål tycks ändra form och storlek. Detta förvirringstillstånd kan vara mycket skrämmande och ge upphov till panikattacker eller en psykos med vanföreställningar. Denna psykos, som kräver sjukhusvård, är i regel kortvarig.

LÅNGTIDSEFFEKTER

uppträder efter upprepat bruk under lång tid: När cannabisruset avklingat finns fortfarande THC kvar i kroppen. Det är fettlösligt och kan lagras i kroppens fettvävnad i tre till fyra veckor. På så sätt påverkas nervsystemet under lång tid. Detta är en förklaring till de så kallade återtripparna, ruseffekter som kan återkomma oväntat flera veckor efter att man rökt cannabis. Återtrippar kan upplevas skrämmande och är en fara i till exempel trafiken. Tolerans och beroende Om man använder cannabis regelbundet ökar toleransen; man behöver högre doser för samma effekt. Cannabismissbruk kan leda till såväl fysiskt som psykiskt beroende. De fysiska beroendet anses dock inte särskilt uttalat och de kroppsliga abstinenssymptomen är vaga. Irritation, sömnproblem och nedstämdhet är vanliga. Det psykiska beroendet kännetecknas av att själva drogen blir det centrala i tankar, känslor och aktiviteter.

Tillbaka till toppen på sidan | Utskriftsvänlig version

Droginformation - Ecstasy

ECSTASY är det vanligaste namnet på den drog som kemiskt går unde beteckningen, 3,4-metylendioximetamfetamin, MDMA. Ecstasy är en hybrid som liknar det centralstimulerande preparatet amfetamin och den hallucinogena naturprodukten mescalin. Andra smeknamn på drogen är Adam, XTC, MDM, mfl. Ecstasy, liksom den kemiskt besläktade drogen MDA (love drug), anses ge rusupplevelser som inte finns hos övriga droger.

Preparat och användning

Ecstasy tillverkades först av en tysk apotekarfirma år 1914 som ett aptitnedsättande medel. Det fick dock ingen praktisk användning och föll i glömska. I början av 70-talet dök det upp i USA som ett hjälpmedel inom psykoterapin. Från slutet av samma decennium användes det även som festdrog bland ungdomar. 1977 förbjöds ecstasy i England och 1985 även i USA, då drogen visade sig kunna ge svåra kroppsliga biverkningar, såsom rubbningar i hjärtrytmen, andningssvårigheter och krampanfall. Ecstasy förekommer ibland som ett vitt pulver i kapslar, men oftare som tabletter. De typiska doserna varierar mellan 50 och 160 mg. Vid 200 mg och högre doser uppträder förgiftningsskador. Dödlig dos ligger omkring 10 gånger över normal dos, men dödsfall har inträffat efter 1-2 tabletter. Analys av beslag gjorda i Sverige visar ofta att ecstasytabletter i själva verket varit en blandning av amfetamin och olika ecstasyvarianter.

Effekter

Effekten av en drog beror på vilken mängd man tar av drogen och på vilket sätt. Tidigare erfarenhet av drogen spelar in, liksom den stämning man befinner sig i vid själva intaget. Effekten av ecstasy sträcker sig alltifrån ett milt behagligt rus till akuta förgiftningssymptom. Upplevelserna av ecstasy, de första gångerna man tar det, kan beskrivas i tre faser: Först kommer en kortvarig förvirringskänsla, sedan följer en upplevelse av stickningar i kroppen samt muskelryckningar. Detta övergår sedan till en uttalad känsla av välbefinnande, eufori. Efter intaget tar det cirka 30 minuter innan de eftertraktade effekterna börjar märkas. Ruset når sitt maximum efter 1-1,5 timmar och börjar klinga av efter 3-3,5 timmar.

VID NORMALA DOSER UTMÄRKS ECSTASYRUSET AV: -förändringar i känslor och sinnesstämning. -förhöjd kommunikation. -förståelse och inlevelse känsla av ökat självförtroende. -känsla av ökad energi och styrka. Den mest grundläggande upplevelsen vid ecstasyintag anses vara att man genomsyras av en positiv känsla till allt och alla. Man uppträder som förälskad, blir "kramig" och öppen. De negativa effekterna är både av fysiskt och psykiskt slag. Ecstasy påverkar inte bara hjärnan utan även hjärtat och andra organ.

KORTTIDSEFFEKTER

(uppträder strax efter det att man intagit dosen och försvinner inom några timmar eller dagar.) Exempel på korttidseffekter är:

Psykisk överstimulering följd av trötthet, sömnsvårigheter, depression, ångest och tillfälliga psykoser.
Av de fysiska effekterna märks bland annat pupillvidgning, muntorrhet, ofrivilliga käkrörelser, darrningar, svettningar och kramp, särskilt i käkarna. Kroppstemperaturen förhöjs också påtagligt, vilket kan leda till kollapser, värmeslag och dödsfall.
Vid högre doser kan hjärtklappning och högt blodtryck uppträda. Mycket allvarliga tillstånd med hög feber, blödningar och njursvikt har rapporterats.

Hallucinogena effekter

uppstår också vid högre doser. Syn- och hörselupplevelser förändras starkt. Ansikten och kända föremål förvrids och får skrämmande proportioner, Iysande föremål tycks röra sig framför en, osv. I samband med "maratondans" på så kallade Rave-fester förstärks effekten. Dödsfall har inträffat i sådana sammanhang. Sannolikt kvarstår flera av de beskrivna effekterna under lång tid hos de flesta missbrukare. Med erfarenhet av djurförsök har man börjat misstänka att de svårare psykiska följderna av ecstasymissbruk hänger samman med att preparatet åstadkommer störningar i hjärnans signalsubstanssystem. Hjärnan består av miljontals nervceller som kommunicerar med varandra via kemiska budbärare eller sk signalsubstanser. Det finns ett hundratal kända sådana, varav ett tiotal har mer dominerande funktioner. SEROTONIN är den signalsubstans som påverkas mest av ecstasy. Enligt forskningen har serotonin en avgörande betydelse för reglering av impulskontroll, aggressivitet, ångest, sinnesstämning, födointag, kroppstemperatur och sexualitet. Det finns rapporter som visar att den som missbrukar ecstasy kan få störningar just i hjärnans serotoninsystem, något som skulle kunna förklara många av de negativa effekterna. DOPAMIN är en annan signalsubstans som också frigörs när man intar ecstasy. Det kan bland annat bidra till symptom som ofrivilliga muskelrörelser och stelhet i kroppen.

Tolerans och beroende

Ett vanligt mönster är att rusupplevelsen är mycket intensiv de första gångerna man använder drogen. En viss toleranseffekt hos drogen gör att doserna höjs efterhand. En avmattning inträder emellertid relativt snabbt och ruset blir mindre uttalat och ger till och med upphov till negativa känslor. Detta hänger sannolikt samman med att serotonin frigörs i stora mängder i initialskedet för att sedan kraftigt minska på grund av en utbränning av hjärnans serotoninsystem. Följden kan bli att man antingen slutar använda droger, eller går över till andra preparat. Kliniska erfarenheter talar inte för ett tvångsmässigt regelbundet missbruk.

Tillbaka till toppen på sidan | Utskriftsvänlig version

Droginformation - GHB

Preparat

GHB, gammahydroxibutyrat eller gammahydroxismörsyra, är en kroppsegen substans som förekommer i de flesta av kroppens vävnader. GHB påverkar en rad centrala funktioner såsom vakenhet, sömn och temperaturreglering liksom känslor som aggressivitet och sexualitet. GHB är såväl prekursor (modersubstans) som metabolit (nedbrytningsprodukt) till GABA (gammaaminosmörsyra), en annan signalsubstans i centrala nervsystemet. Samspelet mellan GHB och GABA kan förklara en del av de typiska effekterna av GHB-intag såsom variationer i vakenhet och sänkt kroppstemperatur. I motsats till GABA passerar GHB snabbt blod-hjärnbarriären (hjärnans kemiska skydd mot omgivningen).

Användning

GHB förekommer också som läkemedel, men med begränsad medicinsk användning. Det saluförs inte i Sverige. Preparatet är ett bedövningsmedel med primärt lugnande, snarare än smärtstillande, egenskaper. Det kommer också till användning vid insomnia (svårighet att somna) och narkolepsi (plötsliga attacker av sömn) och man undersöker dess egenskaper som ett medel vid avgiftning av alkoholister och heroinister. Ytterligare några sjukdomsdiagnoser är eller har varit aktuella i behandlingssammanhang. Det GHB som används för missbruk kan vara egentillverkat, köpt från annat land eller inhandlat via Internet. GHB är en klar och luktfri vätska som smakar salt. Vid den illegala framställningen händer ibland att processen misslyckas och att lösningen får en stickande lukt och frän smak. De som missbrukar preparatet förvarar vanligen GHB i PET-flaskor. En normaldos omfattar så mycket som ryms i en PET-flaskas skruvkork och det intas vanligen i blandning med annan dryck.

Effekter

GHB är en substans som snabbt tas upp i kroppen. Effekten är starkt dosrelaterad effekt, från avslappning och upprymdhet till sömn, muskelspasmer och medvetslöshet. I stor dos, och framförallt i samband med samtidigt intag av andra droger som alkohol, övergår den eftersträvade euforieffekten i en successivt ökande grad av negativa effekter som illamående, kräkning, allvarliga andningsbesvär, krampanfall och koma. Rusupplevelsen, euforin, som sätter in efter 15-20 minuter kan liknas vid ett milt alkoholrus. Enskilda individer har också rapporterat en ökad sexuell effekt. Symtomen har klingat av efter 3-4 timmar, och även vid doser som leder till djup sömn eller medvetslöshet känner sig användaren pigg efter uppvaknandet. I "normaldos", 10-20 mg per kg kroppsvikt (motsvarande en skruvkork) kan eufori, muskelavslappning och kortvarig minneslucka uppstå; vid 20-30 mg dåsighet och sömn; samt vid dosering därutöver långsam hjärtrytm, illamående, kräkningar, oregelbunden andning och andningsdepression. På Internet kan man finna att doser på 50 mg/kg kroppsvikt rekommenderas vilket ligger farligt nära de medicinska doser, 60-90 mg per kg kroppsvikt som ger narkos. Det förekommer att den som plötsligt vaknar upp ur ett djupt GHB-rus drabbas av panik och då blir aggressiv och farlig för sin omgivning. Senare kan minneslucka finnas för hela detta skeende. Dödsfall har rapporterats efter samtidig berusning av GHB och alkohol eller annat dämpande medel. Något motgift till GHB finns inte. Magsköljning hjälper i regel inte eftersom GHB så snabbt tas upp av vävnaden. På motsvarande sätt försvinner också substansen snabbt ur kroppen. Det är dock möjligt att analysera GHB i blodplasma och urin. GHB-missbruk kan ge upphov till både fysiskt och psykiskt beroende. Personer som regelbundet missbrukar GHB uppger att de är beroende och att de har uppenbara besvär om de försöker sluta. Deras beskrivningar liknar dem som förekommer vid missbruk av exempelvis bensodiazepiner.

Tecken

Det är svårt att upptäcka GHB-missbruk bara genom att observera personers utseende och beteende. GHB har använts av kroppsbyggare för sin roll som frisättare av tillväxthormon, vilket de hoppades skulle leda till ökad muskelmassa. Detta senare är emellertid inte sannolikt och finns inte vetenskapligt bekräftat. En annan grupp av användare är ungdomar som tar GHB i berusningssyfte som ersättning för eller komplement till alkohol. Vanligtvis sker detta vid fester där alkohol förekommer, vilket gör att överdosering lätt kan uppstå. Detta utgör en allvarlig risk. Denna grupp av användare är den dominerande. En tredje grupp användare är amfetamin- och ecstasymissbrukare som använder GHB för att "tända av" efter en intensiv missbruksperiod. Främst från USA har rapporterats om en fjärde användargrupp, nämligen de som utnyttjar GHB som "rape-drug"; man lurar någon att inta en drink som spetsats med GHB i avsikt att råna eller på annat sätt utnyttja det omtöcknade offret.

Tillbaka till toppen på sidan | Utskriftsvänlig version

Droginformation - Heroin

Preparat

Opium är intorkad mjölksaft som utvinnes från frökapslarna på opievallmon, Papaver somniferum. Av detta råopium kan man framställa morfin och ur morfinet, heroin och kodein. Opiater har sedan lång tid använts både som läkemedel och berusningsmedel.

Användning

Heroin lanserades 1897 som ett botemedel mot morfinmissbruk. Det visade sig visserligen vara ett bättre smärtstillande medel och en bättre hostmedicin än morfin, men skapade sannolikt också ett större beroende och har sedan dess varit det dominerande missbruksmedlet. De opiatbesläktade syntetiska drogerna, så kallade opioder, såsom petidin och metadon, utvecklades för att ge ett smärtstillande medel som inte gav upphov till missbruk. Men alla opiater kan leda till missbruk.

Utseende och form

Opium förekommer antingen i form av mörkbruna stycken eller i pulverform, som vanligen röks eller äts. Heroin förekommer vanligen som ett vitt eller brunaktigt pulver som upplöses i vatten för injicering, röks eller sniffas. De heroinpreparat som går att skaffa illegalt innehåller mycket varierande halter av drogen. De kan vara uppblandade med socker, kinin eller andra ämnen. Övriga narkotiska smärtstillande medel säljs till exempel som kapslar, tabletter, sirap, lösningar och stolpiller.

Effekter

Effekten av en drog beror på mängden och sättet man tar drogen på, tidigare erfarenheter av droger, vilken stämning man befinner sig i, om man druckit alkohol eller tagit andra droger samtidigt. Slutligen beror effekten på den situation man befinner sig i och på de människor som är med.

KORTTIDSEFFEKTER

är sådana som uppträder ganska snabbt (några sekunder till någon minut) efter det man tagit en dos och som försvinner på några timmar eller dagar.

Opiater ger en kortvarig stimulans och hämmar därefter aktiviteten i det centrala nervsystemet. Omedelbart efter det att man injicerat en opiat i en ven, uppstår en våg av välbehag som övergår i en känsla av tillfredsställelse, som innebär att varken hunger, smärta eller sexuella begär gör sig påminda.
Pupillerna drar ihop sig - ett typiskt yttre tecken. Vid högre doser känns kroppen varm, extremiteterna tunga och munnen torr. Man domnar bort och hamnar i ett omväxlande vaket och dåsigt tillstånd, där omvärlden glöms bort.
Dödsfall kan inträffa på grund av allvarligt nedsatt andningsförmåga och hjärtstillestånd. Risken för överdosering är stor när narkotikan är köpt "på gatan" eftersom man inte vet vilken koncentration den har. Vid överdoser hämmas andningen alltmer. Vid mycket stora doser kan personen inte väckas upp, pupillerna är sammandragna, huden är kall, fuktig och blåaktig. Heroinistens livsföring kan också leda till andra typer av våldsam död.
I medicinsk användning varar effekterna av en vanlig dos morfin i 3-4 timmar. Även om man fortfarande kan uppleva smärta under denna tid, är reaktionen nedsatt och man är förnöjsam till följd av drogens dämpande effekt.

LÅNGTIDSEFFEKTER

uppträder efter upprepat bruk under lång tid.

En viktig riskfaktor är själva injiceringstekniken. Åtskilliga heroinmissbrukare har smittats med gulsot och HIV på grund av att man delat sprutor med andra missbrukare
En felaktig injiceringsteknik kan också ge upphov till infektioner i hjärtvävnaden, leversjukdomar och stelkramp.
En annan effekt av längre tids heroinmissbruk är att missbrukaren underlåter att behandla många kroppsliga symptom, såsom tandvärk, inflammationer och infektioner, eftersom de döljs av heroinets smärtstillande effekter.
Självmord på grund av depressioner, som framkallats av missbruket, är en vanlig dödsorsak vid långvarigt missbruk av heroin och andra morfinpreparat. Självmordet sker då ofta med en överdos.

Medicinsk användning

Opiater har en betydande användning i modern sjukvård. De används för att avhjälpa akut smärta till följd av sjukdom, operation eller skada, i de sista stadierna av dödlig cancer eller annan svår sjukdom, och för behandling av allvarlig hosta och diarré.

Om man använder opiater regelbundet ökar snabbt toleransen; man behöver större doser för samma effekt.
Bara några få timmar efter den sista dosen kan missbrukaren drabbas av oro, gäspningar, tårar, magkramper, gåshud och rinnande näsa. Abstinenssymptomen når sin topp mellan 48 och 72 timmar efter den sista dosen och avtar sedan successivt under någon vecka. Vissa kroppsliga funktioner återgår inte till det normala förrän efter 6 månader.
Opiatmissbruk leder till såväl fysiskt som psykiskt beroende.
Fysiskt beroende är ett tillstånd där kroppen har anpassat sig till drogen och abstinenssymptom uppträder om tillförseln upphör. Personer som använt heroin vid enstaka tillfällen uppger dock att de inte upplevt något fysiskt beroende.
Psykiskt beroende uppstår när själva drogen blir det centrala i en persons tankar, känslor och aktiviteter och det därför blir svårt att sluta. Ett fåtal personer som ordinerats opiater för medicinsk behandling blir beroende.

Tillbaka till toppen på sidan | Utskriftsvänlig version

Droginformation - Kokain

Preparat

Kokain är som amfetamin och liknande preparat ett centralstimulerande medel som påverkar det centrala nervsystemet. Till skillnad från amfetamin, som framställs på kemisk väg, har kokain sitt ursprung i kokabusken, ur vars blad det vita pulver utvinns som blandas ut med olika ämnen och säljs som kokain. Crack är en form av kokain, grågula bitar eller tunna flingor som röks på olika sätt, exemplevis i en vattenpipa.

Användning

Kokain kan intas på flera sätt, pulvret kan snusas i näsan, andas in eller injiceras direkt i blodet.Det förekommer också att pulvret placeras direkt på slemhinnorna i munnen, ändtarmen eller slidan.

Effekter

KORTTIDSEFFEKTER

kommer ganska snabbt (några sekunder till någon minut) efter det man tagit en dos och som försvinner inom några timmar eller dagar.

Fysiska effekter

MINDRE DOSER av kokain framkallar ett rus, som ger känslor av ökad energi, förstärkt vakenhet och en ökad sinnesmedvetenhet. Kokainruset varar i upp till 40 minuter. Mindre doser kan också leda till stegrad andnings- och hjärtverksamhet, minskad aptit, förhöjt blodtryck samt en utvidgning av pupillerna.

STÖRRE DOSER av kokain kan medföra torr mun, feber, svettning, huvudvärk, otydlig syn och yrsel. Andra symptom är stegrad hjärtverksamhet, snabbare andning, högre kroppstemperatur, svettning och blekhet.

MYCKET HÖGA DOSER kan leda till mycket snabb eller oregelbunden hjärtverksamhet, darrningar, bristande koordination och till slut kollaps. Dödsfall har inträffat till följd av brustna blodkärl i hjärnan, hjärtförlamning eller mycket hög feber. Kokainets bedövningsegenskaper kan i stora doser leda till en påtaglig försämring av det centrala nervsystemets funktioner, vilket i sin tur kan föranleda att andningen upphör.

Psykiska effekter

Efter en kort tids användning kan kokain ge upphov till känslor av ökad livlighet och energi, minskad trötthet samt en känsla av välbefinnande. Dessa känslor ersätts dock efter en kort tids missbruk av utbrändhet och abstinens.

LÅNGTIDSEFFEKTER

uppträder efter upprepat bruk under lång tid. Många av de fysiska effekterna av långvarigt missbruk är desamma som de som uppkommer efter en kort användningstid. På grund av att kokain undertrycker hunger, äter kroniska missbrukare vanligen inte tillräckligt och utvecklar därför olika siukdomar, som har samband med vitaminbrist och undernäring. Inte sällan påverkas balans och kroppsrörelser (svajig gång, skruvande). "Pundning", att man stereotypt sysslar, pillar med något är vanligt. Hos kroniska missbrukare kokain ersätts ruset gradvis av rastlöshet, extrem retlighet, sömnlöshet, misstänksamhet, hallucinationer och vanföreställningar. Detta tillstånd, som kallas kokainpsykos, liknar paranoid schizofreni och är synnerligen svårt att behandla. Tydliga tecken på kronisk kokainsniffning är tjock hals och rinnande näsa, eksem runt näsborrarna och hål i nässkiljeväggen. Den som regelbundet injicerar kokain ökar både risken för överdosering och risken för infektioner, orsakade av dålig injiceringsteknik och orena tillbehör. TOLERANS innebär att man behöver öka dosen för att uppnå samma effekt som tidigare. Effekten av en intravenös injektion av kokain är kortvarig. Därför krävs täta doser för att behålla ruset. Tolerans och fysiskt beroende av kokain anses dock i allmänhet inte uppträda. Däremot ett starkt, tvångsmässigt, psykiskt behov.

Tillbaka till toppen på sidan | Utskriftsvänlig version

Droginformation - LSD

Preparat

LSD, meskalin, psilocybin och PCP är narkotika som kallas hallucinogener. De ger speciella effekter som liknar vissa psykotiska fenomen. De förvrider sinnesintrycken och framkallar hallucinationer. Hallucinogener brukar delas in i två huvudgrupper:

Naturliga (från svampar och andra växter, etc.) De vanligaste naturliga hallucinogenerna är meskalin (från Peyote-kaktusen) och psilocybin (från vissa svampar av släktena Conocybe och Psilocybe).
Syntetiska (framställda i laboratorier) De vanligaste syntetiska hallucinogenerna är LSD (Iysergsyredietylamid), DOM (diametoxymetylamfetamin), MDA (metylendioxyamfetamin), samt PCP (fencyklidin), ofta kallat "angel dust" eller "ängladamm". Inget av dessa ämnen har någon medicinsk användning.

Utseende och form

LSD säljs som små microtabletter eller små läskpappersbitar med tryckta motiv - ofta i grälla färger. LSD tas vanligen genom munnen. PCP är ett vattenlösligt, kristalliskt, vitt pulver som är kemiskt framställt. Det säljs både som pulver och vätska. Både PCP och meskalin förekommer endast undantagsvis på den illegala marknaden i Sverige.

Effekter

LSD och PCP är verksamma även i mycket små doser och kan leda till psykisk upplösning som yttrar sig som ett förvirringstillstånd. Preparaten har kraftiga effekter på psyket. Det är riskabelt att experimentera med hallucinogena droger, i synnerhet om man har ett känsligt psyke. Hjärnan påverkas av LSD så att tanke- och uppfattningsförmågan förändras.

KORTTIDSEFFEKTER

uppträder ganska snabbt efter det man intagit en dos och försvinner inom några timmar eller dagar. EN DOS LSD som sväljs tas upp av kroppen inom fem minuter. Den psykiska effekten följer snabbt, inom 30-90 minuter. Den verkar sedan i 8-12 timmar. Hörsel, smak, lukt och känsel förstärks. Man upplever att man kan se Ijud, höra färger och känna lukten av Ijud. Missbrukaren förlorar sin självuppfattning och får en känsla av upplösningstillstånd, upplever gamla glömda minnen. Vardagliga föremål och händelser får en symbolisk betydelse.

DE FYSISKA SYMPTOMEN

hos missbrukaren är förstorade pupiller, illamående, rodnad, ökat blodtryck och hjärtverksamhet, darrningar, svaghet, yrsel och frossbrytningar. Minst 3-4 dagar är nödvändiga för fullständig återhämtning. PCP är egentligen ett bedövningsmedel inom veterinärmedicinen. PCP påverkar hjärnan på ett mer komplicerat sätt än LSD. Man blir likgiltig för alla fysiska förnimmelser och känner ingen smärta. Missbrukarna blir också starkt upprörda och uppför sig irrationellt och konstigt när de återhämtar sig från bedövningen. Under själva ruset blir missbrukaren förvirrad och våldsam. Vid höga doser kan missbrukaren försjunka i koma.

LÅNGTIDSEFFEKTER

uppträder efter upprepat bruk under lång tid. De effekter som kan utlösas av LSD är framförallt psykoser, på grund av den akuta förgiftningen, svåra depressioner och förändrad uppfattningsförmåga. LSD-psykosen kan också åtföljas av en svår depression med självmordsrisk. Många av de hallucinogena drogerna blir snabbt impopulära pga sina oberäkneliga effekter. Återtrippar, så kallade flash-backs, kan uppträda helt oväntat utan att missbrukaren tagit drogen. LSD effekten till exempel, upplevs inte alltid som positiv. Istället kan effekten innehålla skräckbilder av verkligheten och medföra ångest och panik. Tolerans innebär att man behöver högre doser för att uppnå samma effekt som tidigare.

FYSISKT BEROENDE är ett tillstånd där kroppen har anpassat sig till drogen och abstinenssymptom uppträder om man plötsligt slutar använda den.
PSYKISKT BEROENDE uppstår när själva drogen blir det centrala i en persons tankar, känslor och aktiviteter och det därför blir svårt att sluta.

Efter några dagars användning av LSD krävs högre dos för att få effekt. Fysiskt beroende av LSD är inte känt. Däremot ger drogen troligen ett psykiskt beroende.

Tillbaka till toppen på sidan | Utskriftsvänlig version

Droginformation - Sniffning

Preparat och användning

Att sniffa är att andas in ångorna från lättflyktiga lösningsmedel och gas i djupa inandningar. Erfarna sniffare förlänger ruset genom att ta starka koncentrationer, t.ex. med hjälp av plastpåse eller genom att "fylla på" med några inandningar med jämna mellanrum.

Många av de produkter som används i hem och på arbetsplatser innehåller kemisk-tekniska preparat av typen lättflyktiga kolväten. De säljs bl.a. hos färghandlare, på varuhus, bensinstationer och tobaksaffärer, vilket gör dem lättillgängliga för unga människor.

ACETON - används till nagellacksborttagning, lim, startgas, fotokemikalier och fogmassa.
AEROSOLER - dvs drivgaser i sprayförpackningar anses höra till de farligaste sniffningspreparaten.
BUTAN (C4H10) och Propangas (gasol) (C3H8) finns bl.a. i cigarettändare och förpackningar för påfyllning av gaständare.
BENSEN - finns i bensin, som på vissa håll är ett vanligt sniffningsmedel.
TERPENTIN - är en vanligt förekommande komponent i lim, skoputsmedel, impregneringsmedel, fläckborttagningsmedel, målarfärg, spackel, fogmassa, mm.
TRIKLORETYLEN - Finns i kontaktlim, hobbylim och solution. Används yrkesmässigt av bil- och gummiverkstäder, lackerare, textilindustri och kemtvätteri.

Effekter

KORTTIDSEFFEKTER

Korttidseffekter är effekter som kommer ganska snabbt efter det man tagit en dos och som försvinner inom några timmar eller dagar Ångorna kommer ned i lungorna och tas snabbt upp i blodet och förs till hjärnan. De första berusningseffekterna kommer redan efter några få inandningar och efter 10-15 upprepade inandningar Är man kraftigt berusad. Efter 10-30 minuter avtar ruset och efter ungefär en timme märks ingen berusning alls.

Att sniffa medför stora risker även vid enstaka tillfällen. Dessa risker förstärks i kombination med exempelvis alkohol.

Fysiologiskt har sniffningspreparaten liknande verkningar som alkohol. Muskelkontrollen minskar, reaktionstiden förlängs och reflexerna dämpas. Preparaten gör även att den som sniffar tappar den psykiska kontrollen. Hallucinationer med syn- och hörselförvrängningar förekommer.

LÅNGTIDSEFFEKTER

Dessa uppträder efter upprepat bruk under lång tid. Vanliga symptom är följande:

Rinnande näsa, hosta och irriterad hals.
Stark trötthet och ofta återkommande huvudvärk.
Retlighet, ångest och nedstämdhet tilltar.

Det är klarlagt att personer som under lång tid utsatts för lösningsmedel i sitt arbete fått permanenta skador. Mot bakgrund av detta är det rimligt att anta att även sniffning under lång tid kan ge hjärnskador, med psykisk avtrubbning som följd. Skador på lever och njurar. Några lösningsmedel, t ex bensen, ger skador på de blodbildande organen i benmärgen, med sänkt immunförsvar som följd. Tolerans och beroende Upprepad sniffning ger toleransutveckling. Det innebär att man behöver större doser för att uppnå samma effekt. Abstinenssymptom uppstår när man plötsligt slutar efter en tids mer intensivt sniffande. Symptomen kan bland annat vara: Sömnlöshet, Frysningar, Huvudvärk, Retlighet, I allvarligare fall även kramper. Sniffning leder till både psykiskt och fysiskt beroende. Det fysiska beroendet leder till de ovan nämnda abstinenssymptomen. Det psykiska beroendet är nära förknippat med den omgivning man sniffar i. Umgänget på platser där man brukar sniffa blir lika viktigt som själva berusningen.

FYSISKA RISKER VID SNIFFNING AV TÄNDARGAS

På senare år har sniffning av Butangas (tändargas) blivit mycket uppmärksammat. Den berusande effekten beror på att gasen som inandas går in i blodet och förhindrar syretransporten. Då uppstår en syrebrist, hjärnan blir påverkad och en kortvarig berusningseffekt blir följden. * Över luftvägarna, munhåla och luftstrupe När gasen lämnar tuben blir den kall och en fryseffekt kan uppstå på luftvägarna och struphuvudet. Vidare ökar gasen sin volym mångfalt och detta innebär att otillräckligt med luft kommer ner i lungorna. * Lungorna När gasen kommer ner i luftvägarna, reagerar kroppen med att skicka ut vätska i luftvägarna. Detta kan leda till samma typ av dödsfall som vid drunkningsolyckor. * Hjärtat Hjärtat retas mycket kraftigt av gasen. Stresshormonet adrenalin produceras av kroppen i mycket stor omfattning och detta ger störningar i hjärtrytmen och ett hjärtstillestånd kan bli följden.

Tillbaka till toppen på sidan | Utskriftsvänlig version

SIMON - Sveriges Invandrare Mot Narkotika